mallafralla

Trött, tröttare, tröttast!!!!!!
Ja det är jag det! Just nu är min uppförsbacke jobbigare än någonsin!
Ibland börjar man att tvivla....det är ju faan bättre att lägga sig ner och rulla ner för den förgrömmade backen istället!
Men det är något som säger mig att backen KOMMER att ta slut....frågan är ju bara när den gör det!

Man brukar ju säga att även att man kämpar så tycker man att man går ett steg framåt och två bakåt....just nu så känns det som om jag bara går bakåt!.....

Men det finns även positiva saker runtomkring mig.

Talade med min kära vän Helena förut idag...vi kom in att prata om en härlig sak som vi snart ska göra....VI SKA ÅKA PÅ EN SPAWEEKEND!!!!! www.sandvikgard.com
 Fasen vad härligt det ska bli! Tre dager ska vi vara borta....och vi ska bara njuta...äta....träna...relaxa...bada...bubbla jacuzzi...få skön behandling...gå långa promenader...och så ska vi prata, prata,prata!!!!!
Det är ju så att Helena har ju flyttat från Mjölby för ett ex antal år sedan så vi träffas inte så ofta, men nu ska vi bara njuta av varandra i tre hela dagar!!

Imorgon efter jobbet ska jag åka och handla mig en utemöbel som jag kan ha utanför min lägenhet på min lilla uteplats! För nu är ju våren här (även att det är lite kallt än brrr)......så ni ska se att om jag bara får dit min utemöbel så kommer solen att lysa och värma!! (För det är nog så att vi alla behöver värma oss i solens varma ljus, och vi behöver den energi vi får av det!)....och jag ska sitta där med alla mina härliga vänner och bara njuta och fika och äta god mat....vad gjorde jag väl utan er nu....mina underbara vänner...ni finns där och stöttar när ni ser att min uppförsbacke blir för jobbig!!.....Ni är guld värda för mig...det vet ni!!!

Nähä...dags att ta tag i köket....diskmaskinen skriker om att den vill bli utplockad...så det är väl bara att bita i det sura äpplet och gå och ta tag i det!!

Carpe Diem.....Kärlek till alla mina vänner.....

Jag har mött Lambi!!
Det lilla lammet man ser på reklamen om toapapper ni vet.....
Var ute och gick häromdagen och går förbi en hage fullt med får och små lammungar....de var det sötaste jag sett på länge!!!!
Så känner ni att ni behöver lite extra positiv energi så ge er ut och leta efter lammungar!
De där små liven vet hur de ska göra för att få den sorgsnaste människan att bli glad igen...de springer fram till staketet och tittar ut mellan ståltråden i staketet....och de tillåter att man klappar på dom!!
Ett av de små lammen som var väldigt liten och mager tog tag i mitt finger och börgade snutta på det....men inte kom det någon mjölk där inte....

Ja är inte det här positiv energi.......!!!

Nu ska jag ut och gå en morgon promenad...och det är inte så svårt att välja vilken sväng man ska ta längre.....för ett möte med Lambi så här på morgonen det är som balsam för själen!!

Ha det gott! // Malin

Nu var det ett tag sedan jag skrev något, jag vet att mina trogna läsare är inne och tittar om det har dykt upp något nytt! Men livet är ju som alla vet inte alltid på topp....och jag är nog inne i en sådan period nu, jag känner mig som en urvriden disktrasa!! Känner att det mesta jag ska göra, det tar imot...hade tänkt att  ta mig till gymmet och göra av med lite negativ energi...hoppas jag känner mig piggare och gladare efter det.

Carpe diem- Fånga dagen, ta vara på dagen!! Vi har bara den här dagen idag!!

Ta vara på er! Kram från disktrasan!

Äntligen fredag!!
Vad skönt det är när veckan går mot sitt slut och man vet att man har en ledig helg framför sig!!

Philip har också börjat att piggna till, han den lilla stackaren har fått öroninflammation,
han har lidigt något fruktansvärt den lilla plutten när det har värkt hål o hans öron, man känner sig så hjälplös när man ser hur ont han har, man gör så gott man kan med alvedon, kärlek och myspys, 2 nätter har jag och Philip legat på soffan,Philip med en stor halsduk runt öronen och mamma med ögonen som gått i kors av trötthet, och tittat på Pippi långstrump. Mycket sömn har det inte blivit.
Vi fick tjata och till och med bli riktigt arga för att få en tid ner till vårdcentralen, de var så underbemannade där nere så det var inte att tänka på att få någon tid för öroninflammation sa de......men man ska inte ge sig. på eftermiddagen fick vi iallafall en tid, de visade sig att Philip hade dubbelsidig öroninflammation , så nu äter han penicilin, o tur var väl det, en natt till med den värken i hans små öron hade vi inte fixat.

Nu är det iallafall fredag och vårkänslorna spirar!!
Det är ju vår ute!! Helt otroligt, det är ju fortfarande februari.

29 Februari idag, alltså är det skottdagen.
Det innebär ju att det är fritt fram för oss tjejer att fria idag....hhmmm...

Ikväll ska vi myspysa med god mat och massor godis i tv soffan..

Hoppas vårkänslorna infunnit sig hos er oxå.....puss puss

Igår klantade jag till det lite!!
Jag svalde en alldeles för stor gurkbit!! Det är absolut förbjudet att svälja stora bitar när man gjort en GBP.
Det är vissa passager på tarmen som inte är så stora efter att man har opererat om i magen.
Och naturligtvis så fastnade denna gurkbit!! Och det är inte skönt, det gör jätteont!!
Men jag hade tur den här gången, efter att ha druckit stora mängder vatten så lossnade den till slut!


Jag kommer ihåg när jag låg på sjukhuset så var det en tjej där som hade svalt en förstor korvbit, och den lossnade inte, så då fick de gå ner med en "gripklo" och plocka upp den lilla korvbiten, jag kommer ihåg hur hon såg ut i ansiktet när hon kom tillbaka till salen, hon var vit i ansiktet!..det var det äckligaste hon hade varit med om sa hon!
Så jag blev glad när jag märkte att min gurkbit inte satt fast längre!!
Så i fortsättningen ska jag tugga, tugga, tugga innan jag sväljer!!!!

Idag har vi varit duktiga och tränat igen, Lena ,Vickan och jag!!
Men min ork fanns inte riktigt där idag som den brukar, så de sista 20 minuterna tillbringade jag i solariet istället, det var skönt!!
Efter det shoppade vi lite,sen Lunchade vi på Café Gusto, Mums!! Deras Lasagne med kyckling och pesto är bland det godaste jag ätit ,så har ni inte provat det så har ni missat något!!

Nu är vi nyss hemkomna från bågskyttebanan, mina småkillar har provat på att skjuta pilbåge ikväll, de tyckte det var jättekul så nästa tisdag bär det av dit igen. Philip är i minsta laget, pilbågen är nästan större än honom, men han fixade det utmärkt grabben!

Dax att sova snart, en ny dag i morgon att ta tag i.....

Sov så gott alla sötnosar!! det ska jag göra!!

Jag måste åter igen få säga att min kärnfamilj är värd guld för mig!!

Nu var det ju verkligen sommar. Hade allt varit som vanligt så hade vi varit i full gång med att planera semestern, men så var ju nu inte fallet, Jag var "halvdöd" i Norrköping och Anders "halvdöd" hemma och även i mellanåt på sjukhuset i Motala.
Så för barnen var det verkligen tur att mina kära systrar Lena och Linda tog med sig barnen och åkte och badade och gjorde olika endagsutflyckter med dem.
Mina föräldrar tog med sig barnen till Gränna och tittade på polkagristillverkning och köpte polkagrisar i mängder.

Lena och hennes familj åkte till Öland på semester, då tog de med sig Johan.
Jag kommer ihåg att Johan var så glad över att få följa med till Öland, han berättade att de hade badat, spelat minigolf, varit på Djur & Nöjesparken m.m m.m....
Johan handlade en semestergåva till mig när han var på öland, den kommer alltid vara ett kärt minne för mig, det är en nallebjörn som har en blå tröja på sig som det står KRYA PÅ DIG på.


Jag kommer aldrig glömma den stunden, när Johan kom med nallen till mig på sjukhuset, det var en stund då vi bara satt och grät tillsammans, Johan sa, hoppas du blir frisk snart mamma.......

Barnen bodde även i perioder hemma hos Lena under den här tiden.
Jag är så glad för barnens skull att de hade min kärnfamilj under den här tiden!! De såg till att allt blev lite lättare för dem när allt var som det var. JAG ÄLSKAR ER!!!!!!!!!!

BLODFÖRGIFTNING

Juli månad hade nu börjat.
Det var otroligt varmt inne på sjukhuset!!
Mina nära kom var och varannan dag och hälsade på mig, Lena brukade dra ut mig i en rullstol  så jag skulle få lite sol på näsan. Vi satt ute och njöt av solen och åt glass.

Vid ett annat tillfälle när Anders och barnen var och hälsade på, det var jättevarmt ute, kändes som minst 40 gr!! ..så bestämde vi oss för att utforska sjukhusområdet lite..jag satte mig i en rullstol och anders och barnen började att traska med mig runt sjukhuset,,,vi kom på att Vrinnevi är JÄTTESTORT!!...jag trodde aldrig vi skulle komma runt! Anders stackarn, hade fått tag på en rullstol med hårda plasthjul istället för gummi hjul med luft i.... han fick verkligen kämpa för att dra mig framåt, mycket uppförsbackar var det ju oxå....(jag gick i de värsta backarna) jag var ju ingen "lättviktare" heller.....:) Oh vad han slet...han var svimfärdig när vi väl kom fram....
han mådde ju inte så bra själv stackarn.....

Jag fick otroligt mycket mediciner inpumpat i mig under hela tiden jag var sjukhuset.
Varje dag fick jag antibiotica med dropp 4 ggr.
Jag fick blod vid flera tillfällen för att mina prover var så dåliga.
Jag fick i mig så lite näring,så mina prover visade även att jag var undernärd.
Så jag fick även näringsdropp flera ggr per dag.

En dag när Anders och barnen var på besök, så kände jag mig extra febrig, jag frossade och mådde jätte dåligt.
Febern steg med en rasande fart, jag sa till Anders att han fick åka hem med barnen, jag ville inte att de skulle se mig så dålig!
Febern steg från 38 gr till 41 gr på bara någon timma.
Läkarna beslutade att jag skulle förflyttas till IVA,
Jag kommer ihåg att jag var så kissnödig, men när jag försökte ta mig till toaletten så kunde jag inte stödja på benen, det slutade med att de fick sätta en kateter på mig.

De gjorde en massa prover på mig, jag fick även åka till röntgen och göra en datortomografi, det är ett under att de kunde få några bra bilder....jag låg och frossade så jag hoppade.
Det visade sig att jag hade fått svamp i blodet så jag hade fått blodförgiftning!

När febern började närma sig 41,5 sa de att nu måste vi få ner tempen annars kan det gå illa!!
De tog av mig alla kläder, öppnade alla fönster, det var mitt i natten nu så det var kyligt ute, och så hämtade de fläktar som de ställde runt mig, de lyckades, febern gick ner så pass mycket så det var inte fara för livet nu....
 
På morgonen dagen efter hände det.....
Jag låg som vanligt i min säng, en sjuksköterska stod bredvid mig och kollade så allt var ok, när han var på väg ut så märkte jag att det svartnade för ögonen...... jag kommer ihåg att jag sa till han att: nu svartnar det! jag hörde att det tutade och "skrek" i alla apparater jag var kopplad till och jag hörde att sjuksköterskan ropade något och svor!sen minns jag inget mer!!! jag vaknade några minuter senare, då stod det 7 personer och tittade ner på mig! Jag frågade vad som hände, de svarade ditt hjärta stannade!! då höll det på att stanna igen! Jag kommer så väl ihåg att jag tänkte, jaha det är nu jag ska dö och begravas!! de hade gjort hjärt massage genom att trycka på bröstkorgen, det var stora gubbar som stod bredvid mig så det var tur att de inte lyckades bryta något revben på mig,  det var väldigt smärtsamt efter.
Det visade sig sen att hjärtat hade inte stannat!! det hade rusat!! Jag hade fått något läkemedel som jag inte tålde och det slutade med att jag fick en hjärtrusning! det slog med 260 slag i minuten, när det slår så fort så hinner inte syret i kroppen åka igenom hjärtat så jag fick syrebrist i hjärnan, det var därför jag svimmade.

Jag ringde och berättade vad som hade hänt för Anders och mina föräldrar.
Anders slängde sig i bilen på en gång och kom in till mig, han sa att det har aldirig gått så långsamt att ta sig till Norrköping, han trodde aldrig han skulle komma fram......Du vet Anders att det betydde väldigt mycket för mig att du fanns hos mig när allt var så jobbigt!!


Jag vet att jag sa till min mamma att hon fick inte berätta för Lena vad som hade hänt, eftersom hon var på öland på semester, jag vet, att hade hon hört vad som hade hänt så hade hon avslutat sin semester omgående och åkt till mig på sjukhuset för att stötta mig.
Lena, min Lena.....hon behövde verkligen sin semester, få koppla av från allt elende, om det var någon som inte "slarvade" :) med att komma och hälsa på mig så ver det hon!! 
Men hur det nu var så kom det fram till Lena vad som hade hänt...det kom en sköterska till mig med en telefon i handen och sa att: jag tror att det är din syster i telefonen.....Jag hörde själv först inte att det var hon, hon grät så hejdlöst mycket och sa att jag inte fick dö i från henne......Men jag lyckades ganska snart lugna henne och säga att jag levde i fullan grad, och att jag bara hade varit med om en hjärtrusning...

Mina föräldrar kom oxå och hälsade på mig när jag låg på IVA.... mamma hade med sig en skyddsängel till mig som hon hade handlat på hantverksgården...(gå gärna in och kolla på deras hemsida www.hantverksgarden.com Eva Ahlström gör en massa fina saker där som det är värt att titta lite på!!!)

Den här skyddsängeln betyder oxå väldigt mycket för mig!!!!!!!!

Jag blev kvar tre dagar på IVA sen var det åter dax att åka till baka till avd 12.

Puss jag Älskar er mina skyddsänglar!!!!!