mallafralla

Jag måste åter igen få säga att min kärnfamilj är värd guld för mig!!

Nu var det ju verkligen sommar. Hade allt varit som vanligt så hade vi varit i full gång med att planera semestern, men så var ju nu inte fallet, Jag var "halvdöd" i Norrköping och Anders "halvdöd" hemma och även i mellanåt på sjukhuset i Motala.
Så för barnen var det verkligen tur att mina kära systrar Lena och Linda tog med sig barnen och åkte och badade och gjorde olika endagsutflyckter med dem.
Mina föräldrar tog med sig barnen till Gränna och tittade på polkagristillverkning och köpte polkagrisar i mängder.

Lena och hennes familj åkte till Öland på semester, då tog de med sig Johan.
Jag kommer ihåg att Johan var så glad över att få följa med till Öland, han berättade att de hade badat, spelat minigolf, varit på Djur & Nöjesparken m.m m.m....
Johan handlade en semestergåva till mig när han var på öland, den kommer alltid vara ett kärt minne för mig, det är en nallebjörn som har en blå tröja på sig som det står KRYA PÅ DIG på.


Jag kommer aldrig glömma den stunden, när Johan kom med nallen till mig på sjukhuset, det var en stund då vi bara satt och grät tillsammans, Johan sa, hoppas du blir frisk snart mamma.......

Barnen bodde även i perioder hemma hos Lena under den här tiden.
Jag är så glad för barnens skull att de hade min kärnfamilj under den här tiden!! De såg till att allt blev lite lättare för dem när allt var som det var. JAG ÄLSKAR ER!!!!!!!!!!

BLODFÖRGIFTNING

Juli månad hade nu börjat.
Det var otroligt varmt inne på sjukhuset!!
Mina nära kom var och varannan dag och hälsade på mig, Lena brukade dra ut mig i en rullstol  så jag skulle få lite sol på näsan. Vi satt ute och njöt av solen och åt glass.

Vid ett annat tillfälle när Anders och barnen var och hälsade på, det var jättevarmt ute, kändes som minst 40 gr!! ..så bestämde vi oss för att utforska sjukhusområdet lite..jag satte mig i en rullstol och anders och barnen började att traska med mig runt sjukhuset,,,vi kom på att Vrinnevi är JÄTTESTORT!!...jag trodde aldrig vi skulle komma runt! Anders stackarn, hade fått tag på en rullstol med hårda plasthjul istället för gummi hjul med luft i.... han fick verkligen kämpa för att dra mig framåt, mycket uppförsbackar var det ju oxå....(jag gick i de värsta backarna) jag var ju ingen "lättviktare" heller.....:) Oh vad han slet...han var svimfärdig när vi väl kom fram....
han mådde ju inte så bra själv stackarn.....

Jag fick otroligt mycket mediciner inpumpat i mig under hela tiden jag var sjukhuset.
Varje dag fick jag antibiotica med dropp 4 ggr.
Jag fick blod vid flera tillfällen för att mina prover var så dåliga.
Jag fick i mig så lite näring,så mina prover visade även att jag var undernärd.
Så jag fick även näringsdropp flera ggr per dag.

En dag när Anders och barnen var på besök, så kände jag mig extra febrig, jag frossade och mådde jätte dåligt.
Febern steg med en rasande fart, jag sa till Anders att han fick åka hem med barnen, jag ville inte att de skulle se mig så dålig!
Febern steg från 38 gr till 41 gr på bara någon timma.
Läkarna beslutade att jag skulle förflyttas till IVA,
Jag kommer ihåg att jag var så kissnödig, men när jag försökte ta mig till toaletten så kunde jag inte stödja på benen, det slutade med att de fick sätta en kateter på mig.

De gjorde en massa prover på mig, jag fick även åka till röntgen och göra en datortomografi, det är ett under att de kunde få några bra bilder....jag låg och frossade så jag hoppade.
Det visade sig att jag hade fått svamp i blodet så jag hade fått blodförgiftning!

När febern började närma sig 41,5 sa de att nu måste vi få ner tempen annars kan det gå illa!!
De tog av mig alla kläder, öppnade alla fönster, det var mitt i natten nu så det var kyligt ute, och så hämtade de fläktar som de ställde runt mig, de lyckades, febern gick ner så pass mycket så det var inte fara för livet nu....
 
På morgonen dagen efter hände det.....
Jag låg som vanligt i min säng, en sjuksköterska stod bredvid mig och kollade så allt var ok, när han var på väg ut så märkte jag att det svartnade för ögonen...... jag kommer ihåg att jag sa till han att: nu svartnar det! jag hörde att det tutade och "skrek" i alla apparater jag var kopplad till och jag hörde att sjuksköterskan ropade något och svor!sen minns jag inget mer!!! jag vaknade några minuter senare, då stod det 7 personer och tittade ner på mig! Jag frågade vad som hände, de svarade ditt hjärta stannade!! då höll det på att stanna igen! Jag kommer så väl ihåg att jag tänkte, jaha det är nu jag ska dö och begravas!! de hade gjort hjärt massage genom att trycka på bröstkorgen, det var stora gubbar som stod bredvid mig så det var tur att de inte lyckades bryta något revben på mig,  det var väldigt smärtsamt efter.
Det visade sig sen att hjärtat hade inte stannat!! det hade rusat!! Jag hade fått något läkemedel som jag inte tålde och det slutade med att jag fick en hjärtrusning! det slog med 260 slag i minuten, när det slår så fort så hinner inte syret i kroppen åka igenom hjärtat så jag fick syrebrist i hjärnan, det var därför jag svimmade.

Jag ringde och berättade vad som hade hänt för Anders och mina föräldrar.
Anders slängde sig i bilen på en gång och kom in till mig, han sa att det har aldirig gått så långsamt att ta sig till Norrköping, han trodde aldrig han skulle komma fram......Du vet Anders att det betydde väldigt mycket för mig att du fanns hos mig när allt var så jobbigt!!


Jag vet att jag sa till min mamma att hon fick inte berätta för Lena vad som hade hänt, eftersom hon var på öland på semester, jag vet, att hade hon hört vad som hade hänt så hade hon avslutat sin semester omgående och åkt till mig på sjukhuset för att stötta mig.
Lena, min Lena.....hon behövde verkligen sin semester, få koppla av från allt elende, om det var någon som inte "slarvade" :) med att komma och hälsa på mig så ver det hon!! 
Men hur det nu var så kom det fram till Lena vad som hade hänt...det kom en sköterska till mig med en telefon i handen och sa att: jag tror att det är din syster i telefonen.....Jag hörde själv först inte att det var hon, hon grät så hejdlöst mycket och sa att jag inte fick dö i från henne......Men jag lyckades ganska snart lugna henne och säga att jag levde i fullan grad, och att jag bara hade varit med om en hjärtrusning...

Mina föräldrar kom oxå och hälsade på mig när jag låg på IVA.... mamma hade med sig en skyddsängel till mig som hon hade handlat på hantverksgården...(gå gärna in och kolla på deras hemsida www.hantverksgarden.com Eva Ahlström gör en massa fina saker där som det är värt att titta lite på!!!)

Den här skyddsängeln betyder oxå väldigt mycket för mig!!!!!!!!

Jag blev kvar tre dagar på IVA sen var det åter dax att åka till baka till avd 12.

Puss jag Älskar er mina skyddsänglar!!!!!