Vänner
Puss på er!!
För det är ju så att livet och dess innehåll går inte på en rak linje!
Just nu befinner jag mig i en väldigt lång uppfösrbacke och den vill inte ta slut hur jag än anstränger mig.
Men det är bara att jobba på. Man får gilla läget ibland, för hur det än är så får man stå ut med att det är berg och djupa dalar imellanåt, och jag vet, jag kommer att nå toppen på denna uppförsbacke.
Fick en bok av en väldigt kär vän igår om vänskap, det står en hel del bra tänkvärda saker i den:
-En vän vet när man behöver en kram
-En konstig sak med vänskap som vi nog vet men aldrig pratar om är att vi kommer närmare oss själva genom att förstå andra!
-Förtroendet mellan vänner växer när vi hjälper varandra vidare i livet
-Och viktigaste av allt, vänner vet när det är läge att bara sitta tysta tillsammans
-Riktiga vänner gör man inte på löpande band
-De går inte att beställa hem som en pizza.
-Eller ladda ner från Internet
Sedan finns det förstås de som älskar dig för mycket som kväver dig med ömhetsbevis
Alla vill ha och förtjänar en vän som vi verkligen passar ihop med.
En vän som vi delar det viktigaste med, skratten och bakslagen
En vän som ser våra dålda talanger!
Jag inser vilken tur jag har som har mina vänner!!
NI VET VILKA NI ÄR! GILLAR ER SKARPT!!
och till mamma....vad gjorde jag väl utan dig!!! Jag ringer i morgon! puss på dig!!
Sov gott!!
Hej Gumman!!
Jag vet... det med vänskap är en
väldigt viktigt del i livet.
Och jag vill bara säga att jag har en bästaste vän, Jonna heter hon!
Och hon vet när jag behöver en kram! Vad gjorde jag utan henne!?
Och sen har jag mina bästaste syskon, dej och Lena och Peter... vad gjorde vi utan varandra? Vi har alltid något att ge till varann. Det vi ger får en annan. Och så våra kära föräldrar som alltid ställer upp i vått och torrt!!! Dom växer inte på träd. Vilken tur att jag fick er tll min underbara familj!!
Puss på dej och er alla från mej!!
Vänner.........
Tänk att syskon kan få sådan vänskap med varandra. Speciellt när man minns tillbaka till barndomen och försöker minnas något tillfälle som man skulle ha kallat oss vänner...Ler. Var det inte den ena som satte naglarna i den andra så var det den tredje som höll på att bli utkastad från ett fönster på andra våningen. Eller när mamma sa åt Peter "säg till flickorna" det vill säga när han sprang efter oss i trappen upp till våra rum med ett flertal muskelmördare på överarmen...aj aj. Men ordning och reda blev det...inte alltid så lätt att fostra fyra barn...ler. Men som sagt när vi blev vuxna och många tuffa berg kom ivägen att bestiga så förvandlades den ljuva syskonkärleken till fantastisk djup vänskap oss syskon emellan. Jag är så glad att vi har varandra.....Puss
Ha ha, ja vilken tur att jag inte lyckades att kasta ut dig genom fönstret den där gången Lena, hmm men det satte ju sina spår....jag har fortfarandes kvar märkena i handleden efter dina naglar när du försökte att "slippa" bli utkastad, kommer du ihåg vad vi bråkade om den gången??....jag har som tur vad glömt det...men jag kan tänka mig att jag hade varit och "snokat" i ditt skåp, det som du hade alla dina skönhets saker i, smink, parfym, m.m m.m....Det var ju absolut förbjudet för Linda o mig att vara i det skåpet...till skilnad från oss så hade ju du ordning o reda på dina saker...så det var väl inte så konstigt att vi tyckte att det var lite kul att göra en visit i ditt skåp ett par gånger om dagen...hi hi.
Du har så rätt om vår vänskap Lena; för även att vi är syskon, så är vi de bästa vännerna också!
Jag hoppas att den vänskapen kommer att bevaras i hela vårat liv!! Och det tvivlar jag inte på!
Ja... ha ha ha...vilka minnen det är som kommer upp!! När jag tänker på hur jag gjorde för att få lite extra uppmärksamhet!!! Helst då när ni alla tog hem era kompisar, då passade jag på att få uppmärksamheten på min sida.. ja ni kommer väl i håg vad jag brukade göra... mitt väldigt roliga hesiga skratt!! Då jag stod gömd bakom en dörr så ingen kunde se mig.. Det var nog det bästa jag visste...hihihi... Era kompisar trodde väl att det var en säl som kommit vilse..;)Mohaahaahaa
Kram!!
Jaa du Linda det var många pinsamma stunder, speciellt pinsamt tyckte man ju att det var när våra pojkvänner började att ramla in....allt är ju alltid pinsammare när man har pojkvännen hemma.
Jaa du lät verkligen som en hes säl när du böjde ditt huvud bakåt o killade dig på halsen o råmade fram ett mysko läte......ha ha ha ha ha....men idagsläget har vi skrattat många gånger åt detta.
Puss på dig..
