mallafralla

Det var en liten mörbultad Philip som kom inrullandes på uppvaket 11/2 timma senare, han hade blod i mingiporna och blod i näsborrarna..och stora röda märken på kinderna efter instrumenten som de har och öppnar upp munnen med under operationen, men han sov gott där han låg på sin lilla säng...men när man ser sin son ligga där och veta vad han har fått gå igenom och även veta att det kommer att göra väldigt ont när han vaknar...så kan inte jag hålla mig längre, då kom mina tårar...men det är väl så när spänningarna släpper,väntan är över och man vet att operationen har gått bra.

Efter en liten stund började Philip att röra lite på sig, han visade med hela ansiktet att det gjorde ONT...men heter man Philip Andersson så gnäller man inte....han tittade yrvaket på mig, men han var inte riktigt med...han hade fått en dos morfin...han ville köra in fingrarna i munnen hela tiden, det var ju där det gjorde ont...jag frågade honom om det gjorde mycket ont i halsen...men han bara skakade på huvudet och sa att de gjorde ont i tungan, sköterskan som var hos oss sa att barn ofta upplever en smärtande obehagskänsla i tungan efter alla instrument de har haft i munnen...och Philip hade tom blivigt klämd på tungan så den var stor och svullen..stackarn...
Philip somnade om och låg och sov en halvtimma till...utan att snarka! de hade även passat på att plocka bort polyperna under operationen så nu kommer han att få sova utan att behöva snarka i fortsättningen.

Men efter en halvtimmas sömn till piggnade han snart till..efter en stund fick han dricka lite vatten och efter ännu en stund fick han den efterlängtade glassen, en piggelin.

Två timmar blev vi kvar på uppvaket sen var det dags att få åka ner till avd 17 till rummet som vi hade fått tidigare på dagen. Där fick Philip ligga i en skönare och mjukare säng och så hade han ju även TV på rummet.
 När Philip kom ner så var han verkligen vråålhungrig...stackarn tänkte jag, han kommer ju inte att kunna äta något idag, för det är ju trots allt ganska stora bitar som har skurits bort i halsen, så det är ju stora sår där maten ska passera. Men så fel jag hade, först "mjukstartade" Philip med att äta en smörgås och ett glas saft. Slurp sa det så var det slut...Jag är fortfarande hungrig!! sa Philip...Anders o jag bara tittade på varandra, man kunde inte tro det var sant, men efter ett tag kom sköterskan in med en stor portion med Köttbullar potatis och sås, och vipps så var även det slut! Helt otroligt!!
Men efter den portionen så var Philip proppmät och även trött så då låg vi och myste ihop i sängen Philip och jag och tittade på Tv...Kl 19.00 fick vi äntligen åka hem, en sköterska kom in och tog bort droppet som Philip hade i armen, det tyckte han var skönt att bli av med.
Väl hemma fick Philip sin present, det var mycket uppskattat, så nu har han undersökt både det ena och andra i sitt microskåp....

I morse när Philip vaknade gjorde det sååå ont i halsen sa Philip, stackarn...men de första tre dagarna är värst sa läkaren, så nu är ju en avklarad....men han kommer att klara av de andra oxå jättebra min lilla trollunge...
Mamma älskar dig Philip!!!!

Ha det gott// Mallafrallan