mallafralla

Var det verkligen värt det??? Den smärta jag hade!!!Hade jag gjort rätt som gjorde operationen?!!
Men nu med facit i hand så kan jag säga att det var värt all pina och smärta som jag upplevde tiden efter operationen.
För utan den hade jag inte lyckats gå ner runt 60 kilo som jag nu har gjort.

Jag låg kvar ca 7 dagar på sal 40 på avd 12. 
 De dagarna kan jag sammanfatta med några ord:
Tårar
Smärta
Ångest
Blodprov
Soppa
Ketogan :)



Mitt CRP var fortfarande skyhög, det pendlade mellan 200-400 (ska ju ligga under 10)

En klämmkäck sjukgymnast kom och ville se mig gå fram och tillbaka i korridoren!!...jag som knappt orkade gå mellan sängen och toaletten!! Men jo då, han hade med sig en "lära gå vagn" för vuxna människor, ut i korridoren kom vi allt, jag orkade gå ca 4 meter sen svartnade det för ögonen, efter det var han inte lika klämmkäck längre...Men det var ju så att de hade en "mall" de följde, med olika moment som skulle göras efter operationen, som tex; man skulle  stå upp bredvid sängen samma kväll efter operationen, dagen efter skulle man gå fram o till baka i korridoren och dag tre skulle man gå i trappor!!

Men nu var det ju så, vilket ingen visste än, att jag hade börjat bilda en stor varböld i magen, antagligen hade det läckt ut magsaft från magsäcken ut i buken. Det var det som orsakade mitt höga CRP, jag hade alltså inte bara lunginflammation som läkarna trodde utan jag hade en tickande bomb i magen oxå....men det skulle ta flera veckor innan läkarna uppmärksammade detta.
Jag hade så ont i hela överdelen av kroppen så jag klarade inte av att ligga i sängen, det gjorde för ont i både ryggen och magen, så jag satt i en fotölj om nätterna, mycket sömn blev det inte, bara de stunderna då ketoganet gjorde sin verkan.

Och så var det ju det här med att börja äta igen.. SOPPA.!!!!!
Det var soppa till frukost, soppa till lunch, soppa till middag, och så var det några mellanmål som oxå bestod av soppa!!!! Oh vad jag var trött på dessa soppor!!!!
Varje måltid bestod av 1-1,5 dl soppa som skulle ta minst 20 minuter att äta upp.
Och det var riktiga mumsiga soppor oxå....vad sägs om kalvsoppa,oxsoppa,sparrissoppa, urk!!!! Idag har jag väldigt svårt för att äta soppor.

Men så fanns det ju glädjestunder oxå...När mina nära och kära kom och hälsade på mig..
Vi hade bestämt innan att de skulle dela upp det så att det blev något besök varje dag, det var ju meningen att jag bara skulle ligga kvar 5-7 dagar, det var ju jättelång tid tyckte jag, så jag hade sett till att jag skulle få något besök varje dag för att tiden skulle gå fortare.
 Första besöket jag fick var det jag hade på intensiven- Helena Min bästa kompis, men tyvärr minns jag inte så mycket från det besöket, men du ska veta att det var guld värt att du kom!!
Och så var det Min familj, Anders och mina två underbara barn...Johan och Philip..Puss på er mina små änglar, ni var så duktiga under tiden mamma låg på sjukhuset....Philip som var 5 år då tyckte att hans mamma såg ut som ett spöke, vit i ansiktet med bruna ringar runt ögonen....Men du var en modig kille och sa att mamma snart skulle bli frisk och komma hem igen.
Och så var det mina älskade föräldrar och mina underbara systrar Lena och Linda! Vad vore väl livet utan er!!
Och så sisst men inte minst min älskade storebror Peter!! Det är få förunnat att ha en så bra kontakt med sina syskon som jag har. Det ska vi se till att det varar för evigt!!

Efter sju dagar på sjukhuset så tyckte läkarna att det var dags för mig att åka hem.
De trodde ju fortfarande att det bara var en lunginflammation jag drogs med, och så naturligtvis nedsattheten efter operationen, jag kunde vara uppe på benen kortare stunder, och sitta i en fotölj och "vila" om dagarna kunde jag ju lika gärna göra hemma tyckte de, och de trodde att bara jag kom hem och fick lite possitiv energi från mina nära och kära så skulle jag snart vara på G igen.
Jag fick med mig en hel hög med recept på en hel hoper med läkemedel, det var vitaminer, 6 olika sorter, smärtstillande ,morfintabletter och så antibiotica mot lunginflammationen.

Det var skönt att komma hem!!
Men det var såå svårt att komma in i vardagen igen,,jag hade ju ingen ork!!!

forts följer....

God natt....puss puss alla underbara vänner