SMÄRTA!!!!!!
När jag vaknade upppå Intensiven förstod jag ganska snart att det var något som inte var bra..
Det kom en massa olika läkare och tittade på mig, det togs en massa prover,
Jag minns inte mycket från första dagen. det jag minns mest var att jag hade fruktansvärt ONT!!!!
Jag trodde jag skulle gå av på mitten! Min mage! Vad hade jag gjort!!!
Jag kommer ihåg att jag tiggde efter Ketogan (morfin). Men oftast hade jag redan fått högsta dosen de kunde ge mig. Så jag fick vänta några timmar innan de kunde ge mig mer. Ketoganet blev en kär vän till mig, när det väl fungerade och gav smärtlindring så var det helt fantastiskt, jag blev hög på det, man försvann borrt i en lummig värld utan smärta...
Läkarna sa till mig att det var något som antagligen hade gått fel på operationen, dom pratade om en eventuell omoperation!! jag gjorde mängder av undersökningar och skicktröntgen gjordes, de hittade vätska i mina lungor, det kunde hända att man får vätska i lungorna när man opereras sa de, jag fick antibiotika insatt, läkarna var nöjda för de trodde nu att jag mådde så dåligt på grund av att jag hade fått en lunginflammation, de hade varit oroliga för att det hade blivigt ett leckage i magen. Mitt CRP (innfektionsvärde i kroppen, ska normalt ligga under 10) det låg på 340.
Jag fick ligga kvar ett extradygn på Intensiven pga av att jag mådde så pass mycket sämre an vad de andra patienterna gjorde som oxå hade gjort en GBP operation.
Min kära vän Helena kom och hälsade på mig när jag låg på intensiven, jag minns inte så mycket av det men jag kommer ihåg att jag fick en söt liten nalle av henne. Jag var ju ständigt hög på ketogan nu....
Jag blev flyttat till Kirurgavdelningen mag o tarm avd 12, Jag fick ett eget rum,det var jätteskönt,
Jag vill passa på att tacka alla UNDERBARA människor som finns och jobbar på avd 12. Ni är rätt människor på rätt ställe!! Tack för att ni hjälpte och stöttade mig under min sjukhustid!!!!
Forts följer....
Kram till alla snälla varelser...
