Operationsdags.....
Det var knappt jag kunde tro det själv, men jag skulle göra en Gastric Bypass operation, något som jag hade hoppats på att få göra i flera år.
Det hade inte blivit så mycket sömn första natten på sjukhuset.
Det var fullt på alla salar på avdelningen, och eftersom jag inte var opererad än och inte behövde någon vård så hade jag fått en säng inne på ett kontor, en dator stod o surrade hela natten, sjuksköterskorna sprang i korridoren utanför, det var många ljud som jag inte var van vid. och så hade jag en pirrande kännsla i kroppen, ett pirr av rädsla och stor förväntan.
Kl 8.00 var det dax, jag blev inrullad på operationssalen.
Det var en lättsam stämning mellan sjuksköterskor,undersköterskor,narkosläkare, läkare,,ja det var hur mycket folk som helst inne på operationen, men alla fyller säkert någon viktig funktion.
Jag hade fått lite lugnande innan så jag var lite lullig, narkosläkaren jag träffat dagen innan var ännu snyggare nu..:)..Jag kände mig som Jesus på korset där jag låg, man blir fast spänd på operationsbordet, för när man gör em GB operation så får patienten stå upp imellanåt under själva operationen (vet ej varför), så därför var jag ordentligt fastspänd så de skulle kunna ställa upp operationsbordet i ståendes ställning utan att jag ramlade av.
Så var det dax att sövas, jag fick något äckligt att dricka, något som skulle hålla koll på magsyran i magen....
Så fick jag plötsligt en tanke...Hjälp!!...tänk om de börjar operera mig innan jag somnar (knasig tanke men är man livrädd så är man) så jag spärrade upp ögonen o började räkna skruvar i taket (många skruvar var det) tänkte att de börjar ju inte när de ser att jag har ögonen öppna....då kom nästa tanke....tänk om jag somnar med ögonen vidöppna!!....då slutade jag räkna skruvar och stängde ögonen....Sen vet jag inget förräns jag vaknade på Intensiven 8 timmar senare.
Det hade inte blivit så mycket sömn första natten på sjukhuset.
Det var fullt på alla salar på avdelningen, och eftersom jag inte var opererad än och inte behövde någon vård så hade jag fått en säng inne på ett kontor, en dator stod o surrade hela natten, sjuksköterskorna sprang i korridoren utanför, det var många ljud som jag inte var van vid. och så hade jag en pirrande kännsla i kroppen, ett pirr av rädsla och stor förväntan.
Kl 8.00 var det dax, jag blev inrullad på operationssalen.
Det var en lättsam stämning mellan sjuksköterskor,undersköterskor,narkosläkare, läkare,,ja det var hur mycket folk som helst inne på operationen, men alla fyller säkert någon viktig funktion.
Jag hade fått lite lugnande innan så jag var lite lullig, narkosläkaren jag träffat dagen innan var ännu snyggare nu..:)..Jag kände mig som Jesus på korset där jag låg, man blir fast spänd på operationsbordet, för när man gör em GB operation så får patienten stå upp imellanåt under själva operationen (vet ej varför), så därför var jag ordentligt fastspänd så de skulle kunna ställa upp operationsbordet i ståendes ställning utan att jag ramlade av.
Så var det dax att sövas, jag fick något äckligt att dricka, något som skulle hålla koll på magsyran i magen....
Så fick jag plötsligt en tanke...Hjälp!!...tänk om de börjar operera mig innan jag somnar (knasig tanke men är man livrädd så är man) så jag spärrade upp ögonen o började räkna skruvar i taket (många skruvar var det) tänkte att de börjar ju inte när de ser att jag har ögonen öppna....då kom nästa tanke....tänk om jag somnar med ögonen vidöppna!!....då slutade jag räkna skruvar och stängde ögonen....Sen vet jag inget förräns jag vaknade på Intensiven 8 timmar senare.
Kommentarer
Trackback
