mallafralla

Det var såå jobbigt att komma hem!
Jag orkade absolut ingenting!!
Jag låg i stort sett i sängen hela dagarna. Och det gav ju sina konsikvenser..hela kroppen värkte!!
Jag hade så ont i magen, inte bara i själva operations såret , (jag har ett fint ärr på 30 stygn som går från naveln upp till bröstkorgen) det värkte i hela överkroppen , ryggen värkte nog för att jag låg så mycket!!

Det var med näppe jag orkade gå ut till brevlådan (jag var ju tvungen att få lite frisk luft!!)

Anders fick verkligen ta allt ansvar hemma...han visste att han levde under den här tiden!! (Du vet att du alltid kommer att ha en speciell plats i mitt hjärta!)

Som tur var så hade min älskade mamma stått och kokat soppor i mängder till mig tills jag skulle komma hem från sjukhuset, så nu var frysen proppfull av fisksoppa, kassler o brockollisoppa, kycklingspoppa mm som hon sedan hade passerat med en stavmixer!!!...mmmm det var riktigt mumsigt till en början....men sen kunde jag spy på dessa soppor..(förlåt mamma)..ler..dom där sopporna har vi skrattat många gånger åt mamma och jag.....puss på dig!!
Men det var ju så att jag fick ju bara äta soppa nu ,och skulle så göra i 4 veckor!!!!
Men jag fick ju dricka vad jag ville bara det inte var några bitar i det.. Min underbara storasyster Lena åkte till Citty Gross och införskaffade mig en fruktjouspress.....stackars lilla Lena som själv var nyopererad...hon hade en vecka innan mig operarat bort en 1,5 kilo stor chokladcysta i magen....men inte hindrade det henne att fara till citygross för att se till att jag fick mig en jouspress.....hon var precis kallsvettig när hon kom hem till mig och med en rasande fart började pressa jous i köket....men gott var det...skål på dig syrran!!! I LOVE U!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Även att jag nu var sängliggandes så stod ju inte livet stilla!!
Vardagen fortsätter, och med den alla måsten!
Det ska städas, tvättas, läsas läxor,handlas....en dag fick jag för mig att jag skulle följa med Anders till supermarket och handla lite....(höll ju på att bli tokig av att bara ligga hemma....jag skulle ju bli frisk, må bra, börja gå ner i vikt nu ju!!!!kunde ju inte bara ligga och tycka synd om sig själv)
Jag kände mig lite piggare den här dagen som jag följde med och handlade...jag tog mig in i affären..hade en varuvagn jag kunde luta mig lite på...jag orkade vara inne i affären i ca 5 minuter!!..kallsvetten rann om mig,det flimrade för ögonen, Anders sa att jag var vit som ett lakan i ansiktet! det var bara för han att leda mig ut i bilen igen..där satt jag och grät under tiden han handlade färdigt...jag kände mig så förtvivlad över att jag inte orkade att hjälpa till med de vardagliga sysslorna..Anders slet verkligen som ett djur med allt!

Jag kände att jag blev sämre och sämre för varje dag som gick. Jag ringde och pratade med dem på avd 12, de tröstade mig och sa att det ÄR jobbigt att vara opererad....men det är bara att komma igen...mmmm det var ju lättare sagt än gjort!!!

Jag klarade av att vara hemma ca 1 vecka; sen fick Anders köra in mig till Akuten på Vrinnevisjukhuset. När jag kom in och de fick ta lite blodprover på mig så visade det sig att de var i katastrofalt skick! Mitt CRP låg på 380!
Jag blev inlagd på avd 12 igen!
De gjorde återigen en datortomografiröntgen på mig, men de kunde fortfarandes inte se något som såg konstigt ut inne i magen!
Så de satte in en annan sorts antibiotica mot lunginflammationen!!

Jag fick ligga kvar 2 nätter sen blev jag hemskickad igen! I hopp om att den nya antibiotican nu skulle göra susen och jag skulle snabbt börja må bättre igen!!

Tänk så fel de hade igen......

Forts följer...

Kramiz till alla mina skyddsänglar.....ni vet vilka ni är!!!